Inlägg
Den israeliska tidningen Haarez har en skribent som bl a Helle Klein i Aftonbladet visade mig på. Lägg nu örat mot marken och njut av Amira Hass' lugna konstaterande röst inifrån kolonialstaten Israel. Den talar om följugenhet och självillusioner om obstruktioner och förande av västvärlden bakom ljuset, om Israels långsiktiga plan för Västbanken och Gaza:
The Israeli public relations machinery happily presented the disengagement (avser utmarschen ut Gaza då Israel drog bort sin synliga ockupation och bosättningar INOM Gaza--men flyttade ut kring Gazas gränser och blev mera effektiv där) as the end of the occupation, in brazen disregard of the facts. The isolation and closure were presented as military necessities. But we are big boys and girls, and we know that "military necessities" and consistent lies serve state goals. Israel's goal was to thwart (omintetgöra) the two-state solution, which the world had expected to materialize once the Cold War ended in 1990. This was not a perfect solution, but the Palestinians were ready for it (två-statslösningen) then. Gaza is not a military power that attacked its tiny, peace-loving neighbor, Israel. Gaza is a territory that Israel occupied in 1967, along with the West Bank. Its residents are part of the Palestinian people, which lost its land and its homeland in 1948. In 1993, Israel had a one-time golden opportunity to prove to the world that what people say about us is untrue - that it is not by nature a colonialist state. That the expulsion of a nation from its land, the expulsion of people from their houses and the robbery of Palestinian land for the sake of settling Jews are not the basis and essence of its existence. In the 1990s, Israel had a chance to prove that 1948 is not its paradigm. But it missed this opportunity. Instead, it merely perfected its techniques for robbing land and expelling people from their houses, and forced the Palestinians into isolated enclaves. And now, during these dark days, Israel is proving that 1948 never ended.
Jämförelser har gjorts mellan Sydafrikas Bantustan och de två palestinska områdena, man talar allt oftare om ett "Palestan" för att påminna om detta. Enklavpolitiken påminner amerikanerna så tydligt om deras egen historia visavi ursprungsbefolkningen, indianerna. Undermedvetet blir en kritik av Israel en självkritik och det är stora delar av den kristna högerns amerikaner inte mogna för.
USAs besinningslösa och oförbehållsamma stöd för Israel under Bush-eran kommer sig av en kristet religiös illusion om ett heligt land och ett heligt folk.
Alf Svensson i Sverige är illustrativ för de kristna som varken vill eller förmår se verkligheten med öppna ögon och jamsar med om hotet från Qassamraketerna och Israels "rätt att försvara sig" i en riskdagsdebatt 28/1 2009! Då hade just avslöjats att antalet döda barn vid Gazaoffensiven var 410. Inte ett ord om detta från de religiöst bedövade. Igår grät man över hela världen över nazisternas grymheter och mördande av barn som ett led i sin utrotningspolitik. Vågar man dra en parallell med dagens Israel så utbryter i en indignationskör, som dock blir allt ihåligare för varje runda.
onsdag 28 januari 2009
lördag 10 januari 2009
Religionsskadat folk
För att förmå goda människor att gå emot sina instinkter om gott och ont på vägen mot ett övergripande mål, krävs en idéstyrning högre än någon människas, en religion eller en väckelserörelse av typen fascism, kommunism eller nazism. Historiskt hör också korsstågen dit. Och kanske extrem nationalism.
Plötsligt inser jag att etableringen av Israel som statsbildning följde just en sådan utveckling genom Zionismen, som sedan övergått i det som jag vill förslagsvis kalla den extrema Israelismen.
Den israeliska ockupationen drog sig ju bort från Gaza, eller hur, och sade: 'Se där, nu ockuperar vi ju er inte längre. Nu kan ni roa er och vara glada över er frihet. Var nu goda grannar till Israel och se till att leva i fred och demokrati.' Men ondskan flyttade ut till Gazas gränser i form av en gränskontroll, som tillåter (sällan) eller förbjuder (oftast) det mesta som kan förefalla elementär livsuppehållande handel för en miljon gazabor. Där får export av grönsaker vänta tills de ruttnar bort, de gånger den tillåts. Där står Israels stolthet, dess miltariserade ungdom som representanter för världens femte största krigsmakt, en gåva från kristna högern i USA, och pekar hotande med kulsprutor och amerikanska supertanks, där stoppas, förnedras, ifrågasätts, hindras, ljugs, förlöjligas, hånas, trakasseras och stryps med aldrig sinande uppfinningsrikedom. Som på Västbanken alltså, men där som försvarare runt de religiöst förvildade bosättarna.
Runt Gazaenklaven skriker sedan ockupanten Israel till världssamfundet: 'Men se så som dom bär sig åt mot oss, Guds bästa folk, dom skjuter raketer och vill förinta Israel!' För att inte utmana löjet försäkrar man att stormakten Iran ligger bakom. Alltså, säger Israel, kan vi inte godta deras demokratiskt valda politiska ombud, alltså är de terrorister, alltså skärper vi gränskontrollerna, stryper (ytterligare) importen av olja, el, vatten, pengar och hindrar ytterligare internationell uppbyggnad. Alltså går vi in och krossar dom som mopsar sig. Vi och vår partner USA behöver aldrig bry oss om Förenta Nationernas säkerhetsråd eller världsopinionen. Det är vi för militärt starka för. Dessutom har vi ju den högre rätten, högre än FN, Israels Gud är med oss.
Gaza är sedan länge en av Israel hermetiskt tillsluten och av Israel ensamt kontrollerad enklav med många kännetecken på ett koncentrationsläger, som bl a innehåller 19 överbefolkade flyktingläger för palestinier som fördrevs från Israel. Strypningen av Gaza är åstadkommet med förvissningen om ett heligt uppdrag. Den kristna högern i USA, den judaistiska nationen Israel och de islamistiska arabiska folken bekänner sig till en högre rätt i konflikten, ett uppdrag som givits dom direkt av Gud. Samma Gud.
Israel som judisk stat och Hamas som islamsk fiende är grundade av religiöst förvillade och demoraliserade folk. Nu vill Israel inbilla världen att man skjuter ihjäl 500 gazabarn för att få deras föräldrar i Hamas att åstadkomma fred.
Så totalt ofattbart helbefängt redan på konceptstadiet. Det är fullkomligt groteskt.
Plötsligt inser jag att etableringen av Israel som statsbildning följde just en sådan utveckling genom Zionismen, som sedan övergått i det som jag vill förslagsvis kalla den extrema Israelismen.
Den israeliska ockupationen drog sig ju bort från Gaza, eller hur, och sade: 'Se där, nu ockuperar vi ju er inte längre. Nu kan ni roa er och vara glada över er frihet. Var nu goda grannar till Israel och se till att leva i fred och demokrati.' Men ondskan flyttade ut till Gazas gränser i form av en gränskontroll, som tillåter (sällan) eller förbjuder (oftast) det mesta som kan förefalla elementär livsuppehållande handel för en miljon gazabor. Där får export av grönsaker vänta tills de ruttnar bort, de gånger den tillåts. Där står Israels stolthet, dess miltariserade ungdom som representanter för världens femte största krigsmakt, en gåva från kristna högern i USA, och pekar hotande med kulsprutor och amerikanska supertanks, där stoppas, förnedras, ifrågasätts, hindras, ljugs, förlöjligas, hånas, trakasseras och stryps med aldrig sinande uppfinningsrikedom. Som på Västbanken alltså, men där som försvarare runt de religiöst förvildade bosättarna.
Runt Gazaenklaven skriker sedan ockupanten Israel till världssamfundet: 'Men se så som dom bär sig åt mot oss, Guds bästa folk, dom skjuter raketer och vill förinta Israel!' För att inte utmana löjet försäkrar man att stormakten Iran ligger bakom. Alltså, säger Israel, kan vi inte godta deras demokratiskt valda politiska ombud, alltså är de terrorister, alltså skärper vi gränskontrollerna, stryper (ytterligare) importen av olja, el, vatten, pengar och hindrar ytterligare internationell uppbyggnad. Alltså går vi in och krossar dom som mopsar sig. Vi och vår partner USA behöver aldrig bry oss om Förenta Nationernas säkerhetsråd eller världsopinionen. Det är vi för militärt starka för. Dessutom har vi ju den högre rätten, högre än FN, Israels Gud är med oss.
Gaza är sedan länge en av Israel hermetiskt tillsluten och av Israel ensamt kontrollerad enklav med många kännetecken på ett koncentrationsläger, som bl a innehåller 19 överbefolkade flyktingläger för palestinier som fördrevs från Israel. Strypningen av Gaza är åstadkommet med förvissningen om ett heligt uppdrag. Den kristna högern i USA, den judaistiska nationen Israel och de islamistiska arabiska folken bekänner sig till en högre rätt i konflikten, ett uppdrag som givits dom direkt av Gud. Samma Gud.
Israel som judisk stat och Hamas som islamsk fiende är grundade av religiöst förvillade och demoraliserade folk. Nu vill Israel inbilla världen att man skjuter ihjäl 500 gazabarn för att få deras föräldrar i Hamas att åstadkomma fred.
Så totalt ofattbart helbefängt redan på konceptstadiet. Det är fullkomligt groteskt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)